i kväll. Ebbas klass hade knytkalas. Under kvällen uppträdde två coola och roliga herrar, Aya Baya Band. De tog barnen med storm! Ett gäng grabbar kunder inte hålla sig på golvet framför scenen, utan klättrade upp ett antal gånger.
Musikerna sa till dem några gånger varpå grabbarna klättrade ner igen. Var var föräldrarna?
Showen fortsatte - och alla barn jublade. På slutet var det två grabbar som struntade i tillsägelsen (den tjugofjärde i ordningen...) att hoppa ner från scenen. En mamma kom fram till sin son. Hurra! tänkte jag - hon agerar i alla fall. Hon stod och pratade med honom, men han skakade på huvudet, och vad gör hon då? Jo, hon backar! Men hur sjutton tänkte du nu, lilla veka mamma?! Hur ska han lära sig om inte du lär honom?
I övrigt en trevlig kväll! I morgon har jag faktiskt lite scrappat att visa. Har hunnit med ett gäng kort - OCH ett minialbum under veckan. Men det är ännu inte fotat. Återkommer!
1 kommentar:
Hon tänkte att det här får väl LÄRAREN ta hand om? För hon orkade uppenbarligen inte. Man var ju för 17 på SKOLAN. Då slutar ju alla föräldrars ansvar och uppfostringsansvar gentemot sina barn? Själv hade jag inte kunnat hålla klaffen. Men så är jag ju styrd av hormondjävulen också för tillfället.
Skicka en kommentar