det här är faktiskt inget kul längre... Min tystnad beror på en mängd saker, men mest för att jag tröttnat på att blogga. I alla fall just nu. Kanske tröttheten går över snart - eller aldrig, det återstår att se...
Och sen är jag faktiskt riktigt less på att ha en handfull (OK, några fler!) besökare varje dag, men ytterst få kommentarer... Jag vet ju vilka ni är som kommenterar, och ni är söta och rara som gör det - men alla ni andra: Vill ni inte kommentera, hitta en annan blogg!
Och nä - det är ingen som helst self pity här - ville bara berätta varför det är lite tyst.
Nu går jag och gör något vettigt - kanske besöker scraphörnan eller så...
7 kommentarer:
Neej, du får inte ge upp. Jag tror du är trött och nu behöver ett långt sommarlov från eleverna och studierna för att få tillbaka lusten igen. Hoppas du kommer till Papprika ngn gång nästa vecka då det var så länge sen vi sågs. Ha en skön helg. Många kramar Katarina
Nej! Vad trist! Fortsätt!!! :-D
Men åååå sluta inte......... jag känner faktiskt lide som du...... för vem bloggar man???
Ä vi tar oss i kragen efter sommarlovet, då kanske både orken, lusten, inspirationen och nya utmaningar är på plast.
Ha en härlig lördagskväll bruden.
Sger som Katarina, hoppas vi ses snart.
Kram kram
//Carina A
SLUTA INTE MAMMA!! Jag håller med ovanstående. Du behöver bara sommarlov. Sedan kommer du upptäcka på nytt hur underbart kul det är att blogga! *optimist* Puss, älskar dig!!<3
puss på dej.
Skit i kommentarerna, blogga för din egen skull och titta tillbaka på allt trevligt du förmedlar här:)
Hoppas att vinden vänder snart så att du blir bättre. Hoppas att vi ses snart.
Kram Carina
Men åh! Vad skönt att se att det finns fler som får horn ibland. Visst är det trist att inte få kommentarer. Håller helt med. Dessutom tar bloggandet mycket tid från annat. Iallafall för mig. Eller eg är det väl mest surfandet inför själva bloggandet som tar bort tid. Pratade för övrigt med Anneli igår. Kanske är det en bidragande orsak till den negativa inställningen? Tyvärr så kan jag mycket väl förstå varför hon går och att hon gör det nu. Det är väl bara att önska henne lycka till med den nya klassen. De får en toppenfröken. Din stora tjej kommer att klara sig alldeles ypperligt ändå!
Nä. Bloggvila du ett tag. Så länge som det behövs. Sen när höstmörkret kommer smygande så looooovar jag att bloggnerverna är där igen.
Stor sommarkram!
Skicka en kommentar