OMG

för att använda ett ungdomsuttryck... Kom precis att tänka på mina frisörproblem - och ser ett mönster!

När vi flyttade hit till förorten 1995 hade jag svårt att hitta en bra frisör. Så jag passade ofta på att klippa mig hos kusinhustrun när jag åkte dit på besök (och har så fortsatt alltsomoftast, för hon är ju så bra!).

Men jag hittade i alla fall Anette till slut - och gick hos henne i några år - hon var toppen!

Men så började hon plugga.

Till lärare.

Och erbjöd mig visserligen att komma hem till henne för att bli klippt - yeah right - mitt ute i nowhere! Så det blev några mellanår när jag letade efter den perfekta frisören...

Och hittade Meral! Som var kanon!

Men skaffade barn, först ett, och sen ett till. Ut i sökandet igen...

En dag sprang jag faktiskt på Meral - som berättade att hon pluggade.

Till lärare!

Nu gick det ett tag igen. I juni hittade jag Sabine. Nu har jag varit hos henne två gånger. Hon är riktigt duktig!

När hon frågade mig i dag vad jag jobbade med, funderade jag på att ljuga... Här ska inte inspireras till att bli lärare! Jag vill ju behålla min frisörer!

Och Ulle - du skulle bara våga!

PS. Jag ljög inte - min mamma har sagt att det får man inte...