tisdag 20 oktober 2009

Jag är inte ensam...

Kommentarer kring den kostnadsfria skolan fortsätter att droppa in - nu senast i kväll, när en kompis berättade om sin kollega (vi kallar henne X) som av princip vägrade ställa upp på att sälja saker för skolan och klassen. Till slut gick det så långt att skolans biträdande rektor ringde upp X och ifrågasatte detta. "Har ni inte råd?" löd rektorns fråga. VA?! Bör inte hon om någon känna till skollagen?! Hon fortsatte dessutom med att säga att "det var ju faktiskt ett majoritetsbeslut som bestämde detta om insamlingen". X ringde ordföranden i Barn- och utbildningsförvaltningen ... Nu hoppas jag på att något händer - för vi bor i samma kommun...

Såg också att Pernilla engagerat sig i frågan. Way to go!

Jag har i kväll skrivit ett långt mail igen till mina barns skola - riktigt välformulerat skulle jag vilja påstå;) Jag återkommer!

Kanske ska tillägga att vi inte alls totalvägrar att ställa upp för våra barn... Vi satt för några veckor sedan en hel (kl.17-21) fredagkväll och rättade DNs nutidsorientering för ena barnets klass räkning. Vi säljer för närvarande salamikorvar för ett av de andra barnen (och det gör vi av den enkla anledningen att mormor och morfar gillar den sorten, och köper två - och den tredje salamikorven som liksom ingår i säljtvånget äter vi upp själva.). Den tredje bruden vill inte gå på den familjekväll som anordnas i hennes klass - så där pungar vi ut med de 100:- det skulle kosta att närvara denna kväll + att vi köper vinster till lotteriet. Ser ni nu min poäng?! Har alla familjer i dagens Sverige råd med detta?! Just det, jag glömde ju de 330:- vi satt in på klasskassan (för ljusförsäljningen vi vägrade delta i) till dottern som går i klassen med DN-rättningen...

Nä, nu lägger jag ner innan det börjar ryka ur öronen!

3 kommentarer:

Pernilla sa...

Fy fan! Det där låter helt sjukt! Jag kommer att fighta det här när det dyker upp hos oss också.
Men vad var det där för bitr.rektor?!!! Otroligt.

clara sa...

Låter inte klokt!
Bra att du säger ifrån och jag förstår att öronen ryker.

Helena sa...

Oj, oj,oj-vilken nöt! Har mina aningar...man lärde sig mycket genom att intervjua rektorer. Visste du förresten att jag satt med och anställde vår nuvarande? Känner mig lite mallig där...

Ser faktiskt fram emot att få fajtas med mina barns rektor. Han är så fyrkantig och konflikträdd att klockorna stannar. Men jag bidar min tid. Återkommer påläst och dunderladdad. Och DÅ blir det inte kul för henne! (Nu växer hornen fram...)