Min Ebba är stor...

men ändå lite liten ibland. Hon är mästare på att få oss att le, och stod också för gårdagens största leende...

E: Mamma, --- i 6-års sparkade --- och --- så nu kallar de henne för karatetjejen.

Jag: Jaha... (Samtidigt som jag bläddrade i IKEA-katalogen...)

E: Hon sparkade dem i rumpan. Fast där fram.

Jag: Men då heter det väl inte rumpan?

E: Nä, pungen då!

Jag: Eller snoppen...

E: Mmm, jag tänker i alla fall säga pungen!

Hmm, hon har tydligen ganska god koll på anatomin även om inte jag trodde det. Min lilla, stora tjej!

Här står hon friserad och uppsminkad av Stina och hennes kompis Malin en dag i somras. Kan undra om de instruerade henne om hur hon skulle stå...